Äntligen kan man pusta ut! Vecka 37+0 (38!!) är redan här och prematur tiden är borta. Man kan andas ut och kanske till och med njuta av den sista tiden.
Njuta av smärta och värk? Ja det hör ju faktiskt till.
Jag har nått mitt och framför allt bebisen lilla mål som vi (läs:jag) hade framför oss och det känns otroligt skönt!

Nu får man hoppas på det bästa inför det som komma skall.
Förlossningen spelas upp i huvudet näst in till hela tiden.
Men det tänker jag ta i ett annat inlägg.

Nu är det dags att springa iväg till bussen! Det väntas en lång dag i skolan.