Oherregud så länge sen det var jag skrev!

Kan ju säga att det gick fort att flytta in i lägenheten :)
Redan på Tisdagskväll var det mesta klart. Sen självklart har det fattas lite hyllor med mera. Men jag och Sebbe kunde redan flytta in på måndagen.
Vi började köra alla mina saker i slutet av oktober och sebbes saker kom den 1 november.
Det ända som fattas i lägenheten nu är 2 mattor. hehe
Det går fort i svängarna med andra ord ;)

Förra veckan så åkte Sebbe tillbaka ner till skolan. och jag drog i väg och jobbade.
Jobbade hela veckan, vilket var riktigt skönt. har dock åkte på någon skit och har förbannat ont i magen. Utan att någon vet riktigt vad det är.

Så blev skickad upp till Kss idag för att träffa en läkare. Blev ett par timmar där inne och som tur var så följde mamma med. Eftersom att Sebbe är nere på skolan.
Tacka gudarna för att mamma hade tid och lust.
Men hon fick något bra för det i alla fall, hehe hon fick se sitt barnbarn för första gången och jag tror nog att hon gillade det.
Sebbe är allt lite smått svartsjuk kan jag ju lova. hehe
Allt är bra med den lill* men det är fortfarande något som inte står helt rätt till hos mig.
Väntar på att få en tid till en Kirurg som ska kolla vidare och sedan får vi se vad som händer.
Känns lite jobbigt att ha ont. Kan inte sitta eller stå ibland, men så länge inte barnet drabbas så är det helt lugnt för mig.
Låter förjävla dumt, men vet att jag klarar av att hålla ut tills nästa läkarbesök.

Hoppas att dom ringer redan i veckan och ger mig en tid, vill ju trotts allt veta vad som är fel.

Usch blev ett snabbt inlägg idag. Nu är det dags för sängen för i morgon är det jobb som gäller :)
Och sen på kvällen så kommer lillasyster hem från Lettland. Ska bli otroligt roligt att höra och få se bilder på hur dom har haft det där nere!

Ha det fint alla.
Lovar att skriva av mig mer senare i veckan :)

Vilken jävla natt..
Igår kväll så kunde jag inget annat än att bara gråta.
Min älskade lilla Nero som har funnits vid min sida i över 10 år.
Det är 10 år av vänskap och kärlek.
Jag trodde inte att det skulle kännas så här att ta bort en hund, men shit vad det känns!
Visst har jag varit med förr när våra kära familjedjur har fått lämna familjen, men Nero.
Allas lilla Nero.
Dom andra har vi inte haft i över 10 år.
Det är ju fan halva mitt liv också.
Men shit vad mycket kul vi har gjort tillsammans.
Vilken hund!
En sån hund lär man inte få tag på i första hand. Han har varit otroligt underbar och fan inga fel! hehe

Jag visste att familjen hade valt att ta bort Nero nu under lovet.
Men jag skulle så gärna vilja att han skulle få träffa bäbisen!
Jag vet att Nero har blivit dålig och om vi inte gör detta nu så  lär vi hitta han på golvet hemma en dag.
Men jag vill så gärna visa mitt barn hur världens bästa hud är och ser ut :D
Jag vet inte ens om det är äkta kärlek jag gråter av eller om det är hormonerna..
Jag vet i alla fall att jag nästan inget annat gör än att gråter.

Shit, nu låter det som om jag sitter här och försöker övertyga er om att min hund är världens bästa.
Men Sorry folket! Han är det :)

Nu så ska jag hitta på lite annat innan jag ska åka hem och säga hejdå till Nero.

Ha det fint












Skulle kunna sitta i en evighet och hitta en massa bilder på min älskade Nero, men här får ni några i alla fall.